Vetenskaplighet i släktforskning

Vad innebär det att ha ett vetenskapligt förhållningssätt? Leder ett sådant tänkande till en garanterad sanning? Dessa två frågor tycker jag är relevanta att ställa sig när man börjar arbeta med sitt släktträd. Nedan ska jag försöka beskriva hur jag ser på saken. Självklart kan läsaren ha en annan uppfattning, något jag gärna diskuterar kring.

Vetenskapligt tänkande innebär att man söker bevis, alltså källor för de data man samlar. I en del fall är det tämligen enkelt att finna källor och andra fall inte. Släktforskning skiljer sig inte från annan forskning. Den leder inte alltid till att man finner sanningen. Den sanning man tror sig ha funnit, behöver ofta ifrågasättas och kanske omformuleras. Allt som oftast får man vara nöjd med att det man kommit fram till är det mest troliga utifrån de uppgifter och källor man har.

Hur arbetar man då för att följa god vetenskaplig metodik? Jag punktar upp mitt eget tänk för min egen släktforskning;

• Förstahandskällor - Min forskning baseras i första hand på kyrkböcker och andra register som finns i Riksarkivet. Strävan är alltid att finna de s.k. förstahandskällorna. När det gäller en födsel anses allmänt prästens noteringar i kyrkboken vara just en sådan och tillförlitligheten är hög. Uppgifterna är det närmaste sanningen man kan komma via arkivforskning. Men sanna är inte uppgifterna inte alltid. Var kvinnan gravid med någon annan än den uppgivna fadern? Så har det säkert varit vid många tillfällen. Ett sätt att dölja en utomäktenskaplig förbindelse, där den angivna fadern antingen varit medveten om situationen eller inte varit det. Var därför öppen för att dina sanningar kan komma att behöva omprövas allt eftersom du forskar.

• Andrahandskällor - Många säger att man inte ska använda sådana. Jag är tvärtom av uppfattningen att man visst kan göra det. Jag tar gärna emot andrahandstips och ser dem som ledtrådar att följa upp, eller hypoteser för fortsatt forskning. Det är stor skillnad på kvaliteten i andrahandsuppgifter. Släktträd där det helt saknas källor fäster jag mindre avsikt vid än vid seriösa forskares uppgifter.

• Forskningsunderlag - Alla som släktforskar på ett seriöst sätt har ett sätt att hantera sitt forskningsunderlag. Som jag nämnt ovan utgår jag från arkivforskning. Men för att komma så nära sanningen som möjligt anser jag att man ska använda alla tillgängliga sätt att söka och säkerställa data. Några sådana kan vara;
  - DNA-test har jag gjort och även om det är nytt för mig, kan jag se att de data jag fått stämmer väldigt bra med min arkivforskning. DNA ljuger inte och är därför det starkaste beviset för att man funnit relevanta data.
  - AI har jag lite erfarenhet av. Det är till och med nyare än DNA för mig. Men självklart kommer jag att använda även denna metodik. Det viktiga är att följa upp och via andra källor vidimera det AI genererat. Ett sätt att söka ledtrådar helt enkelt.

Sammanfattningsvis; att ha ett vetenskapligt förhållningssätt innebär att med ett öppet sinnelag sträva efter att komma så nära sanningen som möjligt och ompröva tidigare slutsatser allteftersom nya rön görs. Den absoluta sanningen i hela sin forskning når man aldrig.